”Bara femton minuter till. Jag klarar femton minuter till”

Strömmen var avstängd, mörkret hade börjat lägga sig över vägarna utanför Pretoria och jag skakade i bilen där jag satt och körde. Direktiven från min gps var offline och jag körde mot ett sjukhus som min nya sydafrikanska vän Esti hade tipsat mig om. Men Esti var 40 minuter bort och jag trodde att jag hade fått en allergisk reaktion i halsen. Jag var ensam och rädd. Det var femton minuter...

Taggar: femton, strömmen, mörkret